Resan med hästarna
Från att ha blivit skrämd av en häst när jag ramlade av honom ett X antal gånger till att våga rida små galna ponnys. Det tog lång tid att våga men jag gav aldrig upp. Att behöva ha grimma på världens snällaste häst när jag red låter väl lite larvig han gjorde nästan aldrig en fluga förutom när han fick springa på då blev han kanske lite för glad.. Men att behöva ha grimma och mamma leda mig bredvid när vi gick, jag var så rädd så att jag knappt ville rida men jag gav mig ändå inte! Och jag är så glad över att jag lät mig lita på min älskade häst! Så mycket han gav mig! I dagsläget rider jag en liten envis ponny som kan få för sig det mesta. Vilken resa jag gjort under dessa 17 år på hästryggen! 
